Nära

Nu börjar det att kännas att man ska av snart, snart har 10 veckor dundrat iväg. Vi brazzar klockan nu en timma varje natt framåt o det är ett bra tecken, men man får en timma mindre.Jag ligger i bingen o ska försöka sova nu igen, efter svettas som en gris efter bastun och löpningen. Löpningen har tagit form efter ändring av löpsteget o milen ligger snart på 50 minuter. Jag har gått tbx till det naturliga steget helt o drar i trampdynan innan hälen o får ett helt annat flyt i löpningen samt att slitaget har minskat. Jag e absolut inte lika trött i kroppen längre o matt i svanken. Så harjag äntligen varit hos naprapaten o fixat min nacke, det var sååå nice o bli av med huvudverken efter tre veckor. Musklerna känns fortfarande lite matta men det blir bättre o bättre för var dag, men jag måste ta o göra ett besök till hon en i Sverige. Massagen skall jag få för jag o mina syskon ska på spa när jag kommer hem, kärlek till dem... När jag klev ut ifrån naprapaten i Halifax o satt och väntade på agenten som skulle köra mig till fartyget igen, så hörde jag vindens brus i skogen för första gången på 8.5 veckor. Fan vad nice det var och så en lite bäck vid sidan om. Jävlar vad jag njöt azzå.. Att en sådan liten sak kan göra en så glad e underbart. Det var så skönt o höra det, det ni har på landbacken för givet lägger vi sjömän åt sidan. Jag får ofta höra hur det skulle vara för min flickvän när jag e borta så mkt. Ingen tänker på vad man lämnar bakom sig.Som att vänta tre veckor på en naprapat höra viden i skogen, gå o ta en fika på stan osv. Alltid kommer det den frågan, vad säger din flickvän ? ( om jag hade någon ) det rullar på dygnet runt här, ständiga vibrationer, fläktar som går o man får ta det som det kommer o inte lägga så mkt vikt i saker o ting. Man vet vad som e viktigt i livet o man klarar sig på det lilla o fokuserar på livet istället för o dra ner sig i skiten för små saker.

Nu e det daxi o sova si lite om det går, imorron e en annan dag o nya möjligheter.. jag bara älskar o leva....