Ja nu e det dax igen och kanske få in något i denna still samma blogg. Ja vad har hänt sedan sist då? Jo jag har flyttat ifrån ön och känner att det är ett mycket riktigt beslut. jag har kommit ifrån skolan som har skapat kaos i mig osv.Jag har under en mycket lång tid haft känning av att " vad fan gör jag på denna ö och denna så kallade högskola" och det har gnagt i mig like hell. Men nu är det över och jag skall fortsätt mina studier i Kalmar, zå tillbaka till ruta ett. Lägenheten är fixad redan, ja har fått en etta på 48kvm 10 min ifrån skolan och det känns ok. Men ok känslan har en baksida med tyvärr. jag har fått lite flytt ångest, japp så e det faktiskt. Nu har jag bott under samma tak som Beckis ett par månader och jag känner fortfarande hur vi växer ihop och får det bättre. vi lär känna varandra på " riktigt" nu och det känns underbart.. me löve ya beckis...
Jag har fått mkt funderingar på min uppväxt på gott och ont. jag går tbx till mitt första minne från barndomen.Funderar på att få tag i min pappa som jag inte har träffat sedan jag var 15 år tror jag.... och fråga hur han såg på skilsmässan osv.Jag har ju bara hört min mors del i det och det är inte rättvist tycker jag. jag ska inte köra dom olika versionerna emot varandra o döma den ena osv. bara höra vad som sägs i sägs i det hela. jag tror att går jag till botten med olika frågetecken under min uppväxt så kan jag bli en mkt komplettare person i framtiden.. Vara JAG som man har rätt till och göra och inte ha en massa känslomässiga knutar inom sig som man kanske inte känner till själv helt enkelt. jag har inget att förlora bara att vinna o första pris är livet tycker jag.
nu är det daxi o kolla på sporten osv o ta tag i en ny dag imorron.... Me löve 2 live
Det är aldrig försent att leta upp sina släkt- -band, blir en naturlig tanke gång när man hamnar i ett seriöst förhållande och den naturliga följden blir barn ....kanske, att få dom sista delarna i ens uppväxt, information som kommer att vara vital den dagen du får barn, då ploppar alla dessa tankar upp, och då inte ha någon att fråga skulle vara sorgligt om man har den möjligheten nu, min mamma dog innan mina barn kom till saknar att ha den tryggheten att kunna fråga var jag sådan som barn??, gjorde jag så?? hade jag ochså långa ben osv....låter helt banalt men när man får barn blir det något man vill få bekräftelse på...
SvaraRaderaSå mitt råd sök upp din far.)))))