Ålänning som man kan kalla sig! eller vad fan ska man säga efter ett besök på krigsmuseet i Helisingfors. All krigs historira som blev kastad i mitt halv dito svensk finska nylle... vart finns man? Helt jävla sjukt när man vet att hela jävla släkten Aittola är av militär börda, o man står där som en puckt tvåa med pingis fingrar i cornflakespaketet. Mitt efternamn e större i Finland än Jonas Gardells köttros på Centralen med gratis lökringar och dom blinda poeternas klubb får fria tandpetare på karies ungarnad gratis kollo i Sandhamn. .Jag måste erkänna att det det känns skit skjut o ha sett sina farbroder supa bort sin satelit genetiska tillvrao av gentiskt karies närvaro av mänskligt torr drifftigthet till empati. Men vad skall man göra då? Det finns ingen hylla som kan ta bort den stolthet jag har i min själ just nu. Tänk och vara född i Finland år 71 och komma till ett krigs museeum i Helsingfors några veckor senare, inte för att jag vill just nu föreka min ålder. Men att få veta att den marken jag står på är av Mannerheims taktik.
Men för er Svenskar som läser min blogg är Mannerheim lika stor som socialbidraget i Sverige. Men skillnaden är att det finska folket gick vinnande och stolta ur kontraket. Det finns en stolthet i att vara finne utan att bli kallad rasist. Ber du en finne o ta ned den fiska flaggan för det kan tänkas vara rasistiskt så får du på käften, den saken är klar.
Ps... det finns inte ett pucko som har vaniljglass i nacken....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar